Riktiga vänner?

2013-07-16 [11:46] 

 Ensamhet. Ensamhet är för mig ett behov, ett livsviktigt behov, det är också en stor bov. Det finns olika sorters ensamhet. Den ensamheten man behöver ibland för att få ro, lite vila. Sen finns ensamheten som tränger sig på, när man inte vill det. Den man önskar. 

Kan man bli så besviken på ens såkallade vänner? Som man känt länge? Kan man bli besviken över att de aldrig hör av sig? Kan man bli trött på att alltid vara den som frågor och oftast ändå bara få ett nej? Kan man blir ledsen över det? Är det tillåtet eller är det bara gnälligt? Kan man känna sig sårad över att ständigt behöva kämpa för att umgås med sina vänner? Ska inte sånt komma naturligt? Jo man kan det, man kan bli jävligt sårad. Och det är vad jag är just nu. Jag låter mig själv gå ner i deppighetens träsk och jag låter mig själv bittra ner mig. För jag orkar inte bara. Jag orkar inte hålla upp humöret och låtsas att allt är frid och fröjd, bara för att det är semester och sommar och att allt ska vara helt peachy! 

Speciellt när man ständigt svärmas av dessa sociala medier som öser en med intryck av andras underbara semestrar. Instragram blomstrar av härliga sommarbilder, på människor som umgås, badar och myser. Är det sanningen? Har alla det så jäkla mysigt och bra hela tiden? Sen, har alla vänner utom jag? Alltså vänner som man faktiskt träffar!?

 

 


blogg om skrivandet

2008-11-07 [15:23] 

Tänkte bara länka till min nystartade blogg: www.blacklittlespots.blogspot.com
som huvudsakligen handlar om skrivandet, allt som har att göra med skrivandet. Jag har inte många intresserade läsare än just för att det är ett ämne som kan vara lite intressefattigt. Så därför länkar jag här på Haket eftersom här borde det finnas många som är intresserade av skrivandet?

Jag skriver en hel del om utvecklingen i mitt eget skrivande men diskuterar också allmänt olika saker inom skrivandet och litteraturen. Kanske lite bok/film recensioner ibland också.
 


Svar

2007-03-20 [23:22]  Svar. Ett positivt sådant.

Inget svar

2007-03-18 [22:07] 

Ännu inget svar. Det har gått en dag till.


Outhärdlig väntan

2007-03-17 [20:34] 

okej......... måste säga det här. Bara för att jag en minut tidigare har pratat om detta. Det slog mig just. Jag tror Daniel är bortrest!! Kom på nu att han ringde för en vecka sen och sa det. Oh nej! Jag är inte säker om det var nu. Men jag tror det. Det är därför han inte är online på msn eller något. Fan. Jag vet inte heller hur länge han ska vara borta. Hoppas inte länge. Jag kommer inte kunna stå ut.

Bara det inte är en vecka eller något. För jag ska själv resa bort nästa måndag och vara borta i tre veckor! Isåfall måste jag nå ett internet där borta om jag kan. Herregud. Det här går ju bra. Fan, vilken vandrande zombie jag kommer bli. Bara gå runt och inte göra något. Jag måst göra något.


Outhärdlig väntan

2007-03-17 [20:30] 

Dagen är lördag. Kvällen är lugn, musiken är ljuv. Jag hade tidigare denna dag planerna att jag skulle skriva på kvällen. Men så blev det då inte.

Jag kan inte bara skriva och koncentrera mig just nu. Jag har just skrivit ett brev till min kompis och skickat det till honom. Inte vilket brev som helst. Ett brev som berättar att jag gillar honom mer än en kompis. Och frågan om han känner samma sak.

Det var nu tre timmar sedan jag skickade mejlet. Jag väntar på att han ska svara. Det är jobbigt att vänta. Jag kan inte göra något annat. Det är frustrerande. Lyssnar bara på musik. Det enda jag kan göra.

Vad mycket som hände denna dag.  Insåg flera saker i mitt huvud. Bestämde mig för saker. Pratade om djupa saker med min bror. Det har varit en speciell dag allt.

Men hjälp vissa dagar kan vara så händelserika och andra bara tråkiga. Bara på en dag ska allt hända. Jag insåg att min kompis Erik verkligen en av mina bästa kompisar. Jag lärde känna hans familj bättre. När vi hade åkt därifrån pratade jag och min bror hela vägen hem, och sedan till och from affären om våra vänner o kärlek. Jag har inte direkt pratat med honom om kärlek förut. Men nu när vi väl gjorde det upptäckte jag och jag tror han också att vi verkligen kan prata om det. Förut har jag trott att det inte har gått. Men det gör det verkligen.

Vi pratade om förhållanden. Hur jobbigt det kan vara att hitta någon som är bra. Att man gör många misstag i kärleken.  Han ska träffa en tjej från hans klass imorgon och bjuda henne på middag. Jag fick hjälpa till med vad han skulle handla för mat. Det var kul att hjälpa till.

När vi kom till just det ämnet, så tänkte jag på denna kompis som jag senare denna dag skickade ett brev till.  Jag berättade för brorsan om honom. Hans sa genast att det inte var förvånande. Och att han allt hade lagt märke till sist då vi träffades. Vi hade filmkväll hos en annan vän. Och jag och Daniel (som jag gillar) hade tendensen att kramas hela kvällen. Och det hade alla andra lagt märke till. Så det var inte bara jag.

Efter det har jag funderat på om Daniel verkligen gillar med på det sättet eller inte. Det känns liksom som det. Men jag har tvivlat flera gånger och det har inte blivit av med att jag frågat honom.

Förrän nu. Det som fick mig att verkligen göra det nu var när brorsan sa att han hade lagt märke till det där och alla andra och att han tycker vi passar ihop. Och lade upp en massa saker om varför Daniel skulle bli en sådan bra pojkvän. Jag tvekade inte längre.

Han berättade att alla andra grabbarna, förutom Daniel då nämnde det de hade sett mellan oss under en film. Brorsan sa det som att de hade sagt: "Såg ni Daniel och Sandra? Vad cuddliga dem var."

Det fick mig att bli ännu mer säker på att jag skulle skicka det där brevet. Det var ju inte bara jag som fick för mig något. Självklart är jag än inte helt säker på att det var därför han kramade mig så mycket och pratade med mig under hela kvällen

Men man ska ju inte tveka på att skicka ett kärleksbrev bara för att man inte är säker om personen gillar en. Man måste ta en risk. Föressten så ställde jag frågan i brevet om han gillade mig på det sättet. Att jag ville veta det. För att slippa irra runt i en evighet och bara undra.  Och att jag inte skulle bli ledsen oberoende på vad han skulle svara. För det blir jag inte. Om han inte tycker om mig på det sättet, så gör han inte. Det kan jag ta. Det har jag gjort förut. Jag är bara så angelägen till att få veta vad han känner. Så om vi säger att vi båda gillar varandra på det sättet, så är det ju bara onödigt att gå runt och undra över varandra. Och inte våga göra något. Och bara tänka: "tänk om hon/han inte gillar mig. Det är säkert inte så." Sen vågar man inte säga eller göra något.

Jag tänker sitta uppe länge och vänta på svaret som jag är lite nervös inför. Självklart blir jag lite besviken om jag får det svaret jag helst inte vill ha. Men jag blir inte sårad eller ledsen. Jag kommer att bli lättad vilket svar det än blir. Lättad för att jag slipper gå runt och fundera över det hela tiden. Om han svarar att han inte är intresserad så kan ju bara försöka släppa honom och "gå vidare" så fort som möjligt. Om han svarar det andra, ja då säger det sig självt.

Aja, ha en bra kväll du. Hoppas du inte sitter och väntar på något avslöjande kärleksbrev hela kvällen okapabel till att göra något :D Det är ärligt talat gaaaanska jobbigt. Och jag har inte pratat med min bästa vän om det här. Hon vet om Daniel, men inte om brevet. Jag vill bara snacka med henne om det. Det skulle kännas skönt. Men tyvärr så är hon upptagen med något. Och det verkar uppenbarligen Daniel också vara.


Good Day

2007-01-01 [22:33] 

Good Day everyone & and a happy new year

Sitting here by the computer a usual trying to write some. I haven't even started yet, but I don't think this inspiration will bale on me tonight. I just want to start this new year good, by having written some. I know this year will be the year when I finish my book. I think I've worked on it in about two years ans six months. Quite a long time I think. But finishing the story is one thing, then It's the whole procedure when you have to read the whole damn thing after small mistakes that it's always alot of. And then I think I will take away a bunch of things and do the opposite. So I can't say I'm soon finally finished. Just with the story.

Well well. I'm thinkin' alot about my writing. Before I used to think about boys more. Now this stories is just filling my mind. Craazy.

At least it will be a fun moment to have finished the story, even if I still have work left to do. But It's not the same thing. Then I'm just going to polish on the finished story.

I'm thinkin' alot how it's going to be when I'm finished with the book. It's going to feel weird and empty without writing about those characters I've been writing about in almost three years. They are gonna be hard to let go off.

I've be thinkin' some about writing a few short stories after finishing the book. Short stories about these characters about other areas of their life. But I don't know, that's just been a thought of mine. To avoid loosing my old characters. By faves.

Well,

/Sandra


My inspiration has quitted

2006-10-06 [09:21] 

Tired. tired. tired. Sitting in school, it's friday and i'm tired as hell, have nothing to do. Logging on to Haket, no comments, no mails, no watchings. Boring. Just wanna get home and write. But I know when i'm sitting there in front of the screen with my hands on the keyboard, it just stucks! I've been like this for a long time. I don't really know how long, but it feels like an eternity. I want to write, but when I do finally do it, my head is todally blank. It feels like that... I can write but I most strangle myself into it. Then it's no fun at all. It's because of that damn inspiration. It's like it's angry at me, I haven't done it anything. But maybe it just doesn't like my stories. It's bored to be a part of my stupid ideas and words so it wants to leave me for always. I want a new inspiration! My last one quitted!

Sorry if I have just have going on with this inspiration talk for a while. But it's really bugging me. I wish you can understand that.

Well, have a nice one

/Sandra


Lär dig hata inspiration

2006-09-14 [11:23] 

Jag hatar inspirationen

Är det normalt att känna ett extremt stort hat till skrivandet vissa gånger? Just nu, om inspirationen vore en hamster så skulle jag döda den. För den inte vill springa i hjulet. Just vi den bara inte springa efter flera dagars springande. Den är inte trött, vill springa men kan inte.

Jag kan inte skriva, jo jag kan men det går så jäkla segt. Igår och dagen innan det så gick det som "smort." Jag kunde inte sluta och nu känns det slakt. Jag vill, jag vill! Men varför går det inte!? Om man är så sugen så borde det gå. Men vid det här laget borde man väl ha lärt sig hur det funkar, att inspirationen inte alltid finns där för en, det är som föräldrar. Dem kan inte alltid finnas till för en. Men föräldrar kan man ju klara sig utan ibland, det går knappt att vara utan inspirationen. Då är det bara jobbigt och segt att klara sig på egen hand. Men det går, fast som sagt så är det extremt TRÅKIGT!

Aja, får väl vänta då och fortsätta hata inspirationen som just nu strejkar. Ha en bra dag och lär dig hata inspiration!

(Bara så du vet, sitter på lektion och är klar med allt och har en ofattlig lust att få ner massa stuff på papper och sitter framför ett tomt word-blad med fingrarna vilandes på tangentbordet.)


Leva's Polka

2006-08-14 [18:39] 

Här är en text från en mycket vacker finsk låt! Mycket vackert språk, som jag ej kan själv tyvärr.

Lyssna på den!

Nuapurista kuulu se polokan tahti
jalakani pohjii kutkutti.
Ievan äiti se tyttöösä vahti
vaan kyllähän Ieva sen jutkutti,
sillä ei meitä silloin kiellot haittaa
kun myö tanssimme laiasta laitaan.
Salivili hipput tupput täppyt
äppyt tipput hilijalleen.

Ievan suu oli vehnäsellä
ko immeiset onnee toevotti.
Peä oli märkänä jokaisella
ja viulu se vinku ja voevotti.
Ei tätä poikoo märkyys haittaa
sillon ko laskoo laiasta laitaan.
Salivili hipput tupput täppyt
äppyt tipput hilijalleen.

Ievan äiti se kammarissa
virsiä veisata huijjuutti,
kun tämä poika naapurissa
ämmän tyttöä nuijjuutti.
Eikä tätä poikoo ämmät haittaa
sillon ko laskoo laiasta laitaan.
Salivili hipput tupput täppyt
äppyt tipput hilijalleen.

 

Siellä oli lystiä soiton jäläkeen
sain minä kerran sytkyyttee.
Kottiin ko mäntii ni ämmä se riitelj
ja Ieva jo alako nyyhkyytteek.
Minä sanon Ievalle mitäpä se haittaa
laskemma vielähi laiasta laitaa.
Salivili hipput tupput täppyt
äppyt tipput hilijalleen.

 

Muorille sanon jotta tukkee suusi
en ruppee sun terveyttäs takkoomaa.
Terveenä peäset ku korjoot luusi
ja määt siitä murjuus makkoomaa.
Ei tätä poikoo hellyys haittaa
ko akkoja huhkii laiasta laitaan.
Salivili hipput tupput täppyt
äppyt tipput hilijalleen.

 

Sen minä sanon jotta purra pittää
ei mua niin voan nielasta.
Suat männä ite vaikka lännestä ittään
vaan minä en luovu Ievasta,
sillä ei tätä poikoo kainous haittaa
sillon ko tanssii laiasta laitaan.
Salivili hipput tupput täppyt
äppyt tipput hilijalleen.

Översättning på engelska:

 

The sound of a polka drifted from my neighbor's
and set my feet a-tapping oh!
Ieva's mother had her eye on her daughter but
Ieva she managed to fool her, you know.
'Cause who's going to listen to mother saying no
when we're all busy dancing to and fro!

 

Ieva was smiling, the fiddle it was wailing
as people crowded round to wish her luck.
Everyone was hot but it didn't seem to bother
the handsome young man, the dashing buck.
'Cause who's going to mind a drop of sweat
when he's all busy dancing to and fro!

 

Ieva's mother she shut herself away
in her own quiet room to hum a hymn.
Leaving our hero to have a spot of fun
in a neighbor's house when the lights are dim.
'Cause what does it matter what the old folks say
when you're all busy dancing to and fro!

 

When the music stopped then the real fun began
and that's when the laddie fooled around.
When he took her home, when the dancing was over
her mother angrily waiting they found.
But I said to her, Ieva, now don't you weep
and we'll soon be dancing to and fro!

 

I said to her mother now stop that noise
or I won't be responsible for what I do.
If you go quietly and stay in your room
you won't get hurt while your daughter I woo.
'Cause this fine laddie is a wild sort of guy
when he's all busy dancing to and fro!

One thing I tell you is you won't trap me,
no, you won't find me an easy catch.
Travel to the east and travel to the west but
Ieva and I are going to make a match.
'Cause this fine laddie ain't the bashful sort
when he's all busy dancing to and fro.